Meny

Byggindustrins blogg.

Bloggen som speglar hela samhällsbyggnadssektorn.

Delat ansvar ger snabbare utveckling av ny byggteknik

Ny teknik måste testas. Annars kommer den inte ut på marknaden. Men det är inte många som vågar testa och ta ansvar för de omfattande systemeffekter som kan bli resultatet dagens innovativa byggnadstekniker – som ibland innebär att hela byggnader är ihopkopplade.

Människor har bott i utrymmen skyddade av tak, väggar och golv rätt länge. Utgrävningar från Denisovagrottan tyder på att den varit bebodd i runt 200 000 år, och att denisovamänniskan och neandertalarna bott i grottan samtidigt i runt 100 000 år. Co-living med sina släktingar är tydligen något som fungerar, det är ”väl beprövat”. Tiden gick, människor flyttade från grottor till egentillverkade hem i trä, sten, lera osv, en så kallad radikal förändring eller innovation, där människan inte längre behöver förlita sig på formationer skapade av naturen.

Innovation i byggsektorn sker som gradvisa omkonfigureringar av delsystem, men ibland sammanfaller effekten av många system och det sker en radikal förändring. Vattenradiatorsystemet introducerades brett i början av 1900-talet, och var det dominerande värmesystemet i byggnader i Sverige hela förra seklet, så även nu. Men, gradvisa omkonfigureringar av enskilda system som fönster, isolering samt värmeväxlingssystem har lett till en radikal förändring; vi kan nu bygga utan vattenvärmesystem och istället ha förvärmd tilluft. Vi slipper ett helt teknisk system och kan göra resurseffektivare, hållbarare och billigare byggnader där varje kvadratmeter kan möbleras och temperaturen kan justeras i realtid. Vi har nått radikal förändring.


Inlåsningseffekter

Då kan man fråga sig varför inte alla bygger med förvärmd tilluft istället för vattenradiatorer. Anledningarna är många, exempelvis inlåsningseffekter, informationsbrist och kompetensbrist i alla led från beställare och konsulter till entreprenörer och förvaltning. Inte nog med det, systemet har inte varit testat i 100 000 år som co-living experimentet i Denisovagrottan.

För att teknik skall föreslås och användas krävs enligt rådande branschöverenskommelser (AB, ABT och ABK) att tekniken i fråga anses professionell att använda, annars är den som förespråkar tekniken ansvarig för alla eventuella fel, följdfel och tidsförlängningar. I de byggnader vi nu behöver bygga för att klara klimat- och energimål måste system vara ihopkopplade, och även hela byggnader måste kopplas samman. Inte många vågar ansvara för systemeffekter av så många innovativa system, hur miljöengagerad man än må vara. Hur blir då teknik professionell att använda eller förespråka?


Vad är professionalism?

Professionalism kan tolkas som användningen av den senaste tekniken för att minska resursanvändning och utsläpp, men det kan också tolkas som användningen av etablerade väl beprövade teknologier som dock kan förväntas vara mindre effektiva. Professionalism kan tolkas som att utföra livscykelanalys av byggnaden som ett system, men det kan också tolkas som att beräkna de direkta kostnaderna för att genomföra en specifik åtgärd. Det har nu skett ett skifte från den mer traditionella yrkesprofessionaliteten (inom byggsektorn historiskt kopplad till skråväsen) där det fanns en stark kollegial myndighet som legitimerades genom vetenskap, utbildning och yrkesidentitet, till en organisatorisk professionalism baserad på byråkratiska organisatoriska principer och rationell-juridisk auktoritet. Den organisatoriska professionalismen bygger på centraliserat beslutsfattande och bedömning, skriftliga regler och standardisering av processer och metoder.

Men, hur skall en central beslutsfattare kunna stämpla ny teknik som professionell att använda om den inte först provats? Och vem vågar prova om man blir ställd till svars för alla tänkbara systemeffekter?

Svaret är såklart att vi gör det tillsammans. Vi testar teknik i system i verkliga byggnader. Vi följer, mäter och justerar; vi lever, studerar, arbetar och utvecklas i och tillsammans med dessa byggnader. Det kanske låter enkelt, och faktum är att det är rätt enkelt (fast det kräver en hel del engagemang, och kaffe, men det har vi gott om). Tillsammans kan vi göra ny teknik väl beprövad och professionell att använda inom loppet av år istället för decennier och på så vis minimera onödig resursanvändning kopplat till byggande och användandet av byggnader.
 

Jonas Anund Vogel, föreståndare, KTH Live-In Lab

Innovation

Jimmy Dahlström

Dag två på innovationsfestivalen Gather. Vi på Ramirent vill pusha oss själva och branschen till att utvecklas, för vi måste tillsammans bli bättre för allas skull. På Gather har vi bjudit in alla som vill vara med på innovationslabbar där musiker, läkare, ingenjörer, konstnärer ja ni förstår, alla möjliga typer av yrkesroller samlas för att diskutera vad nästa steg av vårt koncept Temporära Fabriken kan vara. 

Otroligt stort tack till alla som bidragit, ni har givit mig massor med spännande nya intryck som kommer driva utveckling till det bättre!

Välkommen tillbaka från semestern

Jimmy Dahlström

Hoppas du kommit tillbaka med mycket energi i din yrkesroll efter en tids ledighet!

Jag har haft fyra veckor under sommaren.

Jag har under dessa fyra veckor, vaknat flera gånger per natt (8 månader gammal son är orsaken), spelat mindre golf än jag någonsin gjort och vädret har varit bra men inte fantastiskt.

Men jag kan berätta vad jag absolut inte har gjort.

Jag har inte kollat min mail, jag har inte stressat över någon deadline, jag har inte ringt massa telefonsamtal.

Från produkt till process

Emile Hamon

Ofta känner jag att tiden att sitta och reflektera inte finns med ett jobb som går i 110 och ett familjeliv där man kastas mellan handbollsträning, matcher och mycket mer kul med mina döttrar. Då är en arbetsresa det perfekta tillfället att reflektera och filosofera lite. Något jag ibland kommit tillbaka till när jag reflekterar är branschens fokus på slutprodukten vad gäller ritningar, men inte resan dit.