Meny

Skredet i Tuve: "Vi vadade i gyttja"

Skredet i Tuve: "Vi vadade i gyttja"

På några minuter ändrade ett område på 17 hektar fullständigt utseende. Nio människor dog och 65 hus följde med i skredet i Tuve 1977. Totalt blev 436 personer hemlösa. Följ med tidningen Byggindustrin på en resa tillbaka till platsen för en av landets dödligaste natur­katastrofer i modern tid.

Klockan är strax efter fyra på eftermiddagen den 30 november 1977. Inger Liljestrand lagar kåldolmar hemma i sitt kök. Sönerna, som är 6 och 7 år gamla, är strax intill. Plötsligt slår en blixt upp från spisen. Den kortsluter, strömmen bryts, allt blir mörkt. Ute råder skymning.

– Jag tittade ut genom köksfönstret och såg hela gatan dansa förbi. Hela berget kom farande med hus och allt. Jag tänkte inte, utan reagerade bara. Vi störtade ut och hamnade på en asfaltsfläck som råkade finnas mitt i all lera, berättar Inger Liljestrand.

Inger och Sture Liljestrand förlorade i stort sett alla ägodelar när deras första hem bröts sönder i lerskredet i Tuve 1977. De fick förtur till ett nytt hus i närheten 1979, och där bor de fortfarande kvar.
Foto: Johanna Åfreds

Nu är Inger Liljestrand pensionär sedan länge och berättar tillsammans med sin man Sture om dagen när hela det nybyggda bostadsområdet kanade i väg. De hade tur som klarade sig. Tre grannar precis intill dog, klämda i rasmassorna under sitt eget hem. Men det visste de inte då när Inger, hennes pojkar och fler grannar samlades på den lilla asfaltsön mitt i området. Totalt omkom 9 personer i Sveriges dödligaste lerskred.

– Det blev snabbt mörkt och det var kallt. Till slut kom räddningstjänsten och jag tilläts gå in i vårt hus igen och hämta kläder i hallen, säger hon.

Sedan fick personerna från asfaltsön börja en vandring ner mot fast mark ledda av brandmän.

– Vi vadade i gyttja upp till knäna, säger Inger Liljestrand.

Sedan minns hon en sak till:

– Just ja, jag hade grannens hund med också. Den skällde och bet brandmännen, men mig kände hunden igen så jag fick gå in och ta ut den.

Maken Sture Liljestrand visste ingenting om vad som hade hänt. 

– Jag hade åkt med arbetskamrater för att bada bastu efter jobbet. Visst hörde vi sirénerna, men inte kunde jag tänka mig att det kunde vara hemifrån mig, säger han.

När han körde hemåt några timmar efter skredet möttes han av avspärrningar på vägen in mot området, men han stoppades inte från att gå till fots mot sitt hem.

– Jag klev ur bilen och kunde gå ända fram till raskanten. Det var så mörkt där nere i gropen, enstaka lampor som de lyste med.

"Det var så mörkt där nere i gropen," minns Sture Liljestrand från kvällen den 30 november 1977.
Foto: Kamerareportage/TT

Nu följde några nervösa timmar innan Sture fick reda på att hans familj hade klarat sig. Inger och pojkarna, tillsammans med hunden, hade förts till Östra sjukhuset för en kortare kontroll.

– Jag gick till skolan där det var uppsamlingsplats. Till slut fick jag reda på var de var. En enorm lättnad, konstaterar han.

Nu följde boende på hotell och ersättningslägenheter innan de fick förtur till en ny tomt i Tuve. De ersattes i efterhand för det de hade förlorat och fick 5 000 kronor för att handla det nödvändigaste. Villan som de byggde två år efter skredet bor de fortfarande kvar i. 

– Vi bor ungefär 500 meter från vårt gamla hem. Viktigt för oss var att bygga ett nytt hus med tjocka väggar, säger de.

En kort tid efter skredet fick de besöka sitt raserade kedjehus.

– Det märkliga var att trädgården var nästan intakt. Fruktträden stod rakt upp. Men hela vardagsrummet var fyllt av lera. På övervåningen hade fler rum klarat sig men gaveln i barnens rum hade ramlat ut. Tänk om de hade legat i sina sängar när väggen försvann, reflekterar Sture Liljestrand.

De visar upp en glasskål som fick ett hål i botten vid skredet. Vigselbeviset, en spegel, en tavla och ett fåtal -andra saker fick de också med sig.

– Men smyckesskrinet var uppbrutet. Det hade redan varit folk där och försett sig, minns Inger Liljestrand.

Skredområdet har inte bebyggts igen. Beslutet är fattat av psykologiska skäl, det finns inga tekniska hinder för framtida byggnation.
Foto: Leif R Jansson/SVP/TT

En del av dem som överlevde har berättat om hur de fortfarande reagerar negativt på vibrationer och vissa ljud. Men för Sture och Inger Liljestrand har inte händelsen satt några stora spår.

– Tiden efteråt reagerade jag när jag hörde utryckningsfordon, men det har gått över, säger Sture Liljestrand.

– Nej, vi har klarat oss bra. Men faktiskt så har jag aldrig velat laga kåldolmar mer, säger Inger Liljestrand. 

När hon tänker tillbaka minns hon hur snabbt allting gick.

– Det var ingen skakning, ingen förvarning, allt bara började att glida. På några minuter var allt över. Sedan blev det så mörkt och tyst överallt.

Läs mer: Så förhindrar Göteborg ras i dag.

Lars-Gunnar Hellgren var under större delen av sitt yrkesliv anställd som geolog på stadsbyggnadskontoret i Göteborg. I dag tar han emot och visar runt i skredområdet som för en besökare känns oväntat flackt. Svackan som husen kanade ner i har planats ut med lera från skredet och slänterna har flackats av. Här finns numera öppna ytor och en halvt bortglömd fotbollsplan. Naturområdet kantas av husen som hade turen att inte svepas med. Skredet startade med en spricka i marken, som vittnen berättat om i efterhand. Det första brottet i lerans brant lutande under-yta ledde till att det redan höga grundvattentrycket blev ännu högre och spred sig som en tryckvåg i grundvattnet under leran, berättar han.

– Det blev ett progressivt brott. Hela det stora flaket lera i sluttningen skredade i väg ner mot Kvilledalen där marken höjdes med sex meter. Mothållet för leran försvann, skredet fortsatte uppför den svaga sluttningen och slutligen gled leran och husen från båda sidor ner i en huvudfåra, berättar han.

Lars-Gunnar Hellgren jobbade som geolog på stadsbyggnadskontoret i Göteborg 1977.
Foto: Johanna Åfreds

När Lars-Gunnar kom till jobbet dagen efter Tuveraset 1977 blev han genast skickad till platsen. Därefter följde ett år med så många övertidstimmar att han inte ens hade lyckats ta ut dem när han gick i pension 2005. 

– Dagen efter skredet började jag med att gå runt i området och bilda mig en uppfattning. Det var ett nybyggt område med många elementhus. Alla dessa moderna byggnader med regelstomme hade klarat sig sämst. De hade ingen som helst hållfasthet för sådana laster, de blev till ett enda stort plockepinn, säger han.

Han jämför med några få äldre byggnader med mer massiva väggar som höll ihop någorlunda trots att de kanat i väg flera hundra meter även de. Lars-Gunnar Hellgren beskriver hur hösten 1977 hade varit mycket regnrik. Grundvattnet steg, och lerlagret som var uppemot 20 meter djupt släppte till slut från den branta berggrunden under.

– Enkelt talat så kan man jämföra det med ett barn som sitter i en rutschkana med galonbyxor. Det går trögt att åka när det är torrt, men häller man på en kanna vatten så far man plötsligt i väg. Samma här. Berggrunden blev till en rutschkana för leran som delvis bestod av kvicklera som är väldigt känslig för omrörning. 

Han fortsätter:

– Naturen eftersträvar alltid en utjämning av laster, det vill säga att markytan blir horisontell. Det finns exempel från andra platser på att skred kan ske i en så pass låg lutning som åtta grader, och det är inte särskilt mycket, säger han.

Läs mer: "Byggare okunniga om klimatpåverkan".

Lars-Gunnar Hellgren blev även involverad i att hjälpa överlevande när de skulle få besöka sina demolerade hem. Området var avspärrat och fick bara besökas tillsammans med kunnig personal. 1,5-planshusens källarvåningar hade hållit ihop ganska väl medan våningen i markplan ofta hade brutits sönder helt. Kvar ovanpå rasresterna låg ofta vindsvåningarna som en någorlunda välbevarad triangel. De som hade befunnit sig i sina källare under raset hade fått väldigt svårt att ta sig ut.

– Jag lotsade dem som bott där fram. Vi letade efter deras hus tillsammans för att de skulle få gå in och rädda vissa minnessaker. Det var mest fotoalbum och sådant som de ville ha. Ingen gick väl och storgrät, men stämningen var samlad, minns han.

I Tuve skedde ett omfattande stabiliseringsarbete när området efter flera år var uppröjt från byggnadsrester. Framför en radhuslänga som varit granne med en huslänga som kanat i väg byggdes en enorm låda under jord genom att det slogs ner spont i släntfoten som fylldes med sten.

– Det användes olika metoder. Det skruvades ner cement- och kalkpelare på en del ställen, byggdes tryckbankar, slänter flackades ut och husen som stod kvar närmast skredkanten pålades.

Sista raden av hus som klarade sig. I släntfoten nedanför denna huslänga grävdes en enorm stål­låda ner som fylldes med sten för att stabilisera marken efter skredet.
Foto: Johanna Åfreds

Återstår gör frågan om varför det över huvud taget tilläts att ett bostadsområde byggdes på denna plats i Tuve under 1960-talet? 

– Projekteringen hade gjorts av en av de mer etablerade konsultfirmorna i trakten på uppdrag av Tuve kommun innan den blev en del av Göteborgs stad. Det var traditionella grundundersökningar med fokus på grundläggning av husen där bland annat lerdjupet mätts. Beslut hade fattats om att en del av husen som byggdes skulle pålas.

Han fortsätter:

– Men saken är den att det inte hjälpte ens att husen var pålade. De sveptes med ändå. Att påla var som att ställa tändstickor i sirap. 

Under 1950- och 60-talet skedde flera större ras i bland annat Göta och Surte vid Göta älv. Men Tuve låg inte i den uppmärksammade Götaälvdalen, det rann bara en mindre bäck genom området. 

– Sett till den tidens kunskapsläge var det ytterst svårt att hitta instabiliteten på just denna plats. Kapaciteten att räkna på sådant var inte lika stor som nu eftersom man saknade möjligheten att väga samman stora mängder data. Ett antal faktorer tog man inte samma hänsyn till så som det görs i dag, grundvattentryck i lera är bara ett exempel. 

I dag är man betydligt mer kunnig om vilka riskfaktorer man ska titta efter, säger Lars-Gunnar Hellgren. 

– Men det gäller ändå att hitta den springande punkten, alltså nyckeln till platsen för instabiliteten, och det är inte så lätt i dag heller trots så mycket mer sofistikerade undersöknings- och beräkningsmetoder. Det gäller också att den som hittar punkten inser att det verkligen är en svag punkt och vidtar åtgärder efter det. Det går aldrig att lämna garantier för att något liknande inte skulle kunna hända igen.

Det bestämdes tidigt att skredområdet inte skulle bebyggas igen. Men troligen finns inget tekniskt hinder för framtida byggnation. Beslutet fattades mer av psykologiska skäl.

– Skredet ledde till en omlagring av jord och en minskning av spänningar i marken, och det innebär att risken för nya skred vanligtvis minskar radikalt. Omrörd lera, och särskilt kvicklera, blir faktiskt starkare än innan när den återkonsoliderats, det har man kunnat se vid skred som skedde på 1100-talet vid Göta älv, säger Lars-Gunnar Hellgren.

Skredet i tuve 1977
  • Tuve är beläget på Hisingen cirka 10 kilometer norr om Göteborgs centrum. Skredet den 30 november 1977 inträffade i en tvärgående sidodal till Kvillebäckens dalgång. Tuve ligger inom den del av Sverige som är hårdast drabbad av stora lerskred.
  • Skredområdet blev 270 000 kvadratmeter stort.
  • Nio människor dog.
  • 65 stycken hus följde med i skredet. Ytterligare 86 hus kom att ligga i riskzonen för sekundära skred. 
  • Totalt blev 436 personer hemlösa, 230 inom själva skredområdet och 206 inom riskområdet. 
  • Den del av Kvilledalen där skredet ägde rum var fylld med en relativt homogen marin lera. Under leran förekom ett tjockt lager lös siltig lera och lera med silt- och sandskikt. Under leran fanns ett friktionsjordlager som vilade direkt på berget. I en del av området förekom även skikt av kvicklera ner till cirka 10 meters djup.
Slutrapporten om tuveraset

En svårighet vid utvärderingen av Tuveskredet var att det inte fanns tillräckliga geo­tekniska undersökningar gjorda före skredet. Det påpekades dock vid bygglovsprövningen att några större massförflyttningar inte fick göras med tanke på att säkerheten mot skred var begränsad. Men någon totalanalys av områdets stabilitet hade inte gjorts. Detta försvårade analysen efteråt.

För att få ett så brett underlag som möjligt vid analysen av Tuveskredet valde SGI att bjuda in erfarna geotekniker från Sverige, Norge och Kanada. De kom inte fram till någon entydig förklaring av orsakerna bakom skredet.

Vad som lades fram som förklaring i slutrapporten var dock att exploateringen av området lett till mer vatten i bäcken och att det var stor nederbörd som blev den utlösande faktorn. 

Vattnet infiltrerade jorden och höga porvattentryck utbildades. Som en följd av det ökade vattentrycket minskade effektivspänningarna och därmed hållfastheten i bottenlagren. Om den fasta bottnen lutar kan även en liten ökning av porvattentrycken leda till skred, till och med om markytan är nära horisontell. 

Slutrapporten gjordes av SGI, 1984

Göteborg först med skyfallsplan

“Skyfallen kommer att öka enligt prognoserna och de kan inträffa var som helst."
Nyhet
https://byggindustrin.se/artikel/nyhet/goteborg-forst-med-skyfallsplan-28420

Elva viktiga seminarier i Almedalen

Vi guidar till höjdpunkterna.
Nyhet
https://byggindustrin.se/artikel/nyhet/elva-viktiga-seminarier-i-almedalen-28359

NCC bygger första kontorshuset med trästomme

Sätter spaden i marken i september.
Nyhet
https://byggindustrin.se/artikel/nyhet/ncc-bygger-forsta-kontorshuset-med-trastomme-28419

Botkyrka bygger skidanläggning oavsett vinter-OS

Planerna på en ny skidanläggning i det gamla grustaget lever vidare.
Nyhet
https://byggindustrin.se/artikel/nyhet/botkyrka-bygger-skidanlaggning-oavsett-vinter-os-28418

Göteborg ska kapa byggtider med ett år

"Mellan fem och femton procent av alla detaljplaner har rätt förutsättningar".
Nyhet
https://byggindustrin.se/artikel/nyhet/goteborg-ska-kapa-byggtider-med-ett-ar-28417
En ny lag som träder i kraft i sommar lär ge fler altanbyggen.

Friare altanbyggen med ny lag

Nu kommer tre nya lagar som påverkar bygg- och anläggningsbranschen.
Nyhet
https://byggindustrin.se/artikel/nyhet/friare-altanbyggen-med-ny-lag-28415

Ökat antal dödsolyckor ska analyseras

Arbetsmiljöverket får nytt uppdrag.
Nyhet
https://byggindustrin.se/artikel/nyhet/okat-antal-dodsolyckor-ska-analyseras-28411

Så hittar du rätt kompetens i byggbranschen - Experterna tipsar om lyckad rekrytering

Annons.
Hur rekryterar man bäst, och varför är det viktigt med ett starkt arbetsgivarvarumärke?
https://byggindustrin.se/sponsrat/bbm-jobb-karriar/sa-hittar-du-ratt-kompetens-i-byggbranschen-experterna-tipsar-om-lyckad
Enligt fastighetsägaren ADIA ligger Skanska bra till när det gäller byggkontraktet för nya Sturekvarteret.

Byggkontraktet på Stureplan värt fem miljarder

Vem som får kontraktet avgörs 2020.
Nyhet
https://byggindustrin.se/artikel/nyhet/byggkontraktet-pa-stureplan-vart-fem-miljarder-28407

"Det vi behöver ha koll på är grundvattennivån"

Arbetet med Västra länken i Umeå är i startgroparna.
Nyhet
https://byggindustrin.se/artikel/nyhet/det-vi-behover-ha-koll-pa-ar-grundvattennivan-28329

Takhängd ställning klarar tufft test

Innovationen klarar branta fall.
Nyhet
https://byggindustrin.se/artikel/nyhet/takhangd-stallning-klarar-tufft-test-28405