Meny

Träden som fick rivningsbägaren att rinna över

Träden som fick rivningsbägaren att rinna över

”Vi vill ha våra almar”, skanderade en stor skara demonstranter i Kungsträdgården i Stockholm natten till den 12 maj 1971 medan polisen stormande in med hästar i folkmassan.

Almstriden har gått till historien som en av de mest ikoniska protesterna mot ett bygge.

I ena ringhörnan: Norrmalmsregleringens framstegsoptimism och rivningsvilja. I den andra: Miljörörelsens och 68-vänsterns samhällskritik och vilja att påverka. Slagfältet är Kungsträdgården i Stockholm där en ny tunnelbaneuppgång 1971 skulle byggas på bekostnad av 13 hundraåriga almar. 

Kommunfullmäktige röstade för trädfällningen och bland de mest framstående förespråkarna fanns landshövdingen Hjalmar Mehr, en av arkitekterna bakom Normmalmsregleringen. Det folkliga opinionen mot projektet var dock stor. Tusentals människor ockuperade platsen i en veckas tid för att skydda träden och alla från Cornelis Vreeswijk till Kjerstin Dellert visade demonstranterna sitt stöd. Trots att arbetarna fick poliseskort när det var dags att sätta sågen i träden blev det tvärnit för bygget.

Projektet avstannade och uppgången fick i stället ligga på en annan plats. Klar blev den först 1983. Då hade det gått sex år sedan tunnelbanestationen i Kungsträdgården hade öppnats.

Att just almarna i Kungsträdgården fick ett så stort intresse kan vara svårt att förstå. Men mot bakgrund av den omdaning av centrala Stockholm som pågått sedan Norrmalmsregleringen inleddes 1952 och som inneburit rivningen av omkring 700 äldre byggnader var det kanske detta som fick bägaren att rinna över för det tusental Stockholmare som slöt upp för träden.

40 år senare uppstod en ny trädprotest i Stockholm. Den månghundraåriga eken utanför TV-huset och Radiohuset på Östermalm – med smeknamnet TV-eken – hade dömts ut som rutten och farlig för trafik och allmänhet. Stockholms stads trafikkontor hade bestämt sig för att ta ner trädet. Detta skulle ursprungligen ske den 24 oktober, men staden tvekade då demonstranter hade fjättrat fast sig i eken i protest. Även ett andra fällningsförsök, den 18 november, stoppades – trots nya undersökningar som visade på rotröta i eken. Natten till den 25 november anlände ett 50-tal poliser till platsen och förde med viss tumult bort demonstranterna och efter två timmar var TV-eken fälld.

Denna gång fick protesterna i rapporteringen mer ett löjets skimmer än när tusentals unga stod i vägen för motorsågarna i Kungsträdgården 40 år tidigare. Kanske var det för att protestanterna var äldre, kanske för att de till största del var burgna Östermalmsbor. Eller kanske för att denna trädfällning inte hade föregåtts av decennier av rivningar i huvudstadens centrum.