Meny
  • Beckomberga i Bromma invigdes 1932 och hade som mest 1 156 vårdplatser.
    ,
    Riksbyggens önskan om att göra om det gamla mentalsjukhuset till 450 attraktiva bostadsrätter krockade med Stockholms stadsmuseums vilja att hålla hårt i kulturmärkningarna. Det slutade med en kompromiss, bland annat är de gamla skiffertaken bevarade.

Dårhuset som blev borätter

Dårhuset som blev borätter

Under många år var Beckomberga Sveriges största mentalsjukhus. Där skulle de sinnessjuka få hjälp – och gömmas undan. Det här är historien om hur ett område som präglades av långbad och lobotomeringar förvandlades till attraktiva bostadsrätter.

Stadsfullmäktige i Stockholm fattade 1929 ett viktigt beslut. Ett nytt sjukhus för psykiskt sjuka skulle byggas i Bromma.

Den inlåsning av patienter som tidigare präglat mentalvården skulle uppdateras. I stället fanns ett fokus på att ge de sjuka viss frihet, även om de förblev både inlåsta och övervakade.

Det nya sjukhuset fick namnet Beckomberga. Medicinalstyrelsens arkitekt Carl Westman ritade en byggnad med korridorer, öppna sovsalar och dagrum.

Några få huskroppar fanns runt en långsträckt gård, vilket var i samklang med den tidens arkitektur. Fasaderna var slammade eller putsade, taken ofta branta och fönstren smårutade.

Byggnaderna var symmetriska och regelbundna. De skickade signaler om ett ordnat, inrutat och schemalagt liv.

Avslöjande läsning

Stiftelsen Kulturmiljövård skriver i en av sina skrifter att Westmans byggnader ofta beskrivs som anspråkslösa men monumentala. Möjligen kan de också ses som en bild av det samtida samhället, där rejäla och pålitliga människor tillsammans skulle bilda en stark nation.

– En grundbult i de mentalsjukhus som byggdes på den här tiden var att själva byggnaderna skulle göra att man kände sig ödmjuk, säger Lennart Ökvist som har skrivit boken En sinnessjuk värld om mentalsjukvården i Sverige mellan 1910 och 1960.

Beckomberga invigdes 1932 och hade som mest 1 156 vårdplatser, även om överbeläggning gjorde att det emellanåt fanns uppåt 2 000 patienter där.

– På 30-talet var psykiskt sjuka något oönskat som inte passade in i framgångssagan Sverige, säger Lennart Ökvist. 

Under sitt arbete med boken gick han igenom sparade patientjournaler och årsrapporter från överläkare. Det var både skrämmande och avslöjande läsning.

Inget hopp om tillfrisknande

Utvecklingsstörda och schizofrena klumpades ihop eftersom de ibland betedde sig på ett liknande sätt. De första åren var Dementia praecox, en äldre term för schizofreni-liknande symtom, och schizofrenia (schizofreni) två av de vanligaste diagnoserna på Beckomberga sjukhus. Drygt en tredjedel av patienterna hade under mitten av 1930-talet fått någon av dessa.

Mest talande under den här tiden var att en aspekt nästan helt saknades – förhoppningar om tillfrisknande.

– Den grundläggande inställningen var att den som skrevs in inte skulle komma ut. Samtidigt försökte man hjälpa dem genom att hitta olika botemedel, och i viss mån fick de sjuka faktiskt också en fristad, säger Lennart Ökvist.

I sitt arbete med boken upptäckte han att den vård som fanns på Beckomberga de första decennierna var ljusår ifrån dagens. Svårt sjuka patienter ordinerades alltifrån långbad till lobotomering.

Med dagens synsätt är det högst tveksamt om vissa ens var psykiskt sjuka. Det var nämligen, enligt en lag som infördes 1929, möjligt att bli intagen enligt eget önskemål. Under de första fem åren var i genomsnitt hälften av patienterna på Beckomberga sjukhus intagna på ”egen ansökan”.

Psykofarmaka fick genombrott

I statistiken från de första fem åren anges missbruk och relationsproblem som vanliga orsaker till sinnessjukdomen. Men här finns också ”pingstvän” och ”homosexualitet” med på listan.

En del äldre behandlingsformer, som sänglägesbehandling där patienterna skulle ligga till sängs under större delen av dygnet, övergavs. I stället satsades på aktiv terapi. Det innebar att patienterna till exempel skulle arbeta i sjukhusets skrädderi, snickeri eller borstbinderi.

Fem år senare kom något som senare skulle betraktas som ännu mer kontroversiellt: steriliseringslagen. Syftet var att ärftliga sjukdomar inte skulle föras vidare. Mellan 1935 och 1975 steriliserades cirka 63 000 svenskar. Vissa gav sitt medgivande, ibland för att det var enda sättet att bli utskriven. Andra tillfrågades inte eftersom de ansågs vara ”undermåliga” eller ”sinnesslöa”.

Först på 1950-talet fick psykofarmaka sitt genombrott i Sverige. Det gjorde att antalet elchocksbehandlingar kraftigt minskade.

Men även de som jobbade på Beckomberga långt senare har beskrivit en otäck arbetsmiljö.

I sin bok Beckombergalandet minns fotografen Anders K Johansson, som under en tid jobbade extra på mentalsjukhuset, några av de kvinnliga patienter han träffade.

Här fanns damen som måttat en yxa i huvudet på sin terapeut, den psykotiska kvinnan som misshandlade en ung tjej i personalen så illa att hon tvingades sluta och den unga finskan som brände sina handleder så metodiskt att hon ordinerades låsbara tvångsvantar.

Stolta över "Beckis"

I samband med psykiatrireformen, som innebar att kommunerna fick ökat ansvar för personer med psykiska problem, slog Beckomberga igen 1997. Då fanns bara 150 platser kvar.

Men vad skulle hända med de stora lokalerna? Svaret lät vänta på sig. De stod tomma i elva år innan Riksbyggen 2008 köpte både marken och de fem stora byggnaderna av landstingets fastighetsbolag Locum. 

En av de första frågor bolaget ställde sig var om området behövde byta namn. Skulle någon vilja köpa bostäder i lokaler förknippade med bältessängar och elchocker?

En enkät skickades ut till dem som bodde i närheten. Resultatet var förvånande. Det visade att många var stolta över att bo i ”Beckis”.

Arbetet med att förvandla området till lägenheter drog dock ut på tiden. Olika intressen krockade. Riksbyggen ville skapa 450 attraktiva bostäder, medan Stockholms Stadsmuseum kämpade för kulturmärkningarna. Projektet fastnade i möten där arborister, arkitekter, antikvarier och andra experter deltog.

Det hela slutade med en kompromiss som innebar många restriktioner, till exempel att de stora skiffertaken inte fick förändras.

Lägenheterna som byggdes varierar i storlek. I det som tidigare var sjukhusets huvudbyggnad, och som numera är k-märkt, huserar i dag Brf Klockhuset med 85 ettor och tvåor.

I samband med säljstarten 2018 kostade den minsta lägenheten 1 350 000 kronor. Över 800 personer fanns i intressekön. Kanske lockades de av de gemensamma ytorna i källaren med alltifrån bastu till flipperspel.

Att sälja de nyproducerade bostäderna i Beckombergaområdet har visat sig vara enkelt. Goda kommunikationer och närhet till naturen väger helt enkelt tyngre än arvet från sjukhuset.

Hej! Om du är medlem i Sveriges Byggindustrier behöver du förnya din prenumeration vilket du enkelt gör här och därefter kan du fortsätta att läsa alla artiklar.

Kort om Carl Westman

Arkitekt som levde 1866–1936. Kring sekelskiftet 1900 ritade han mest möbler och inredning. Hans genombrottsverk blev Svenska Läkaresällskapets hus i Stockholm (1904–06), som med sin granitsockel och sin oputsade tegelfasad med vitspröjsade fönster räknas till nationalromantikens pionjärverk.

Westmans huvudverk är dock Stockholms rådhus (uppfört 1911–1915). År 1916 anställdes han som arkitekt hos Medicinalstyrelsen. Under resten av sitt liv ägnade sig Westman huvudsakligen åt sjukhusarkitektur, bland annat Beckomberga sjukhus och Karolinska sjukhuset (som dock fullföljdes av hans medarbetare och invigdes först 1940).

Vi listar bygguttrycken du inte kände till

Byggindustrin granskar tio udda utländska talesätt på byggtema.
Fördjupning
https://byggindustrin.se/artikel/fordjupning/vi-listar-bygguttrycken-du-inte-kande-till-29408

Bröderna som blev byggjättar

John Mattson och Einar Mattsson symboliserar den lyckade klassresan.
Fördjupning
https://byggindustrin.se/artikel/fordjupning/broderna-som-blev-byggjattar-29409

Riksarkitekten: ”Jag söker inte makt”

Helena Bjarnegård har nu varit riksarkitekt i ett år.
Porträtt
https://byggindustrin.se/artikel/portratt/riksarkitekten-jag-soker-inte-makt-29398

”Min favoritluft finns i Rocky Mountains”

Julia Luongo leder arbetet med nya tjänsten Ramboll Shair.
Porträtt
https://byggindustrin.se/artikel/portratt/min-favoritluft-finns-i-rocky-mountains-29279

Jan Henriksson: "Jag ger inte upp"

Nystart efter konkursen av Q-gruppens byggbolag.
Porträtt
https://byggindustrin.se/artikel/portratt/jan-henriksson-jag-ger-inte-upp-29271

Pressen på svartbyggarna ska öka

Regeringen lovar regeländringar som ska göra det lättare att jaga skurkföretag.
Fördjupning
https://byggindustrin.se/artikel/fordjupning/pressen-pa-svartbyggarna-ska-oka-29269

Markus Näslund fortsätter fokusera på målet

Ishockeyspelaren har hittat en ny passion i fastighetsutveckling.
Porträtt
https://byggindustrin.se/artikel/portratt/markus-naslund-fortsatter-fokusera-pa-malet-29149

Experternas tips i coronatider: Tappa inte tempot i din rekryteringsprocess

Annons.
Nio experter ger sina bästa tips.
https://byggindustrin.se/sponsrat/fastighetsnytt/experternas-tips-i-coronatider-tappa-inte-tempot-i-din-rekryteringsprocess

Byggaren som blev stenrik amerikan

Fattig smålänning blev en av de mest framgångsrika byggföretagarna i USA.
Fördjupning
https://byggindustrin.se/artikel/fordjupning/byggaren-som-blev-stenrik-amerikan-29176

Stöd till innovation i branschen har tredubblats

Sammanlagt närmare 2 miljarder kronor att söka till innovationer.
Fördjupning
https://byggindustrin.se/artikel/fordjupning/stod-till-innovation-i-branschen-har-tredubblats-29174

Lokal byggare samlar udda uppdrag

Spa mitt på Älven och hotell i trädtopparna får Vittjärvshus att gå igång.
Fördjupning
https://byggindustrin.se/artikel/fordjupning/lokal-byggare-samlar-udda-uppdrag-29173

Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Läs mer här om hur vi hanterar personuppgifter och cookies. Här hittar du mer information om GDPR.