Meny

Byggindustrins blogg.

Bloggen som speglar hela samhällsbyggnadssektorn.

Vem behövs?

Nyligen nämnde en kollega hur hon i samtal med en byggnadsingenjör blivit ställd frågan, behövs verkligen arkitekter? Min reaktion, i symbios med hennes, blev för någon minut en tappad haka som närde en intressant dialog över eftermiddagen kring hur denna fråga kom att ställas, och kring hur stor insikt vi hade i yrken som vi samarbetar med. Jag har nog aldrig ifrågasatt byggingenjörers nödvändighet, men måste erkänna att jag nog vet för lite om vad yrket innebär än vad kan tänkas nödvändigt för att verkligen optimera mina samarbeten med denna yrkesgrupp.

Om sanningen ska fram så har jag hört denna fråga ställas förut, ofta med en humoristisk underton, men trots allt med nog mycket allvar för att hänga kvar i tanken. Jag har då beskyllt historien där arkitektrollen varit mystifierad och få manliga genier ritat samhället enligt deras visioner. En historia som under lång tid inte velat göra arkitektrollen tillgänglig för förståelse. Nu är det så att utvecklingen under ungefär ett århundrade plockat isär denna förlegade idé om det ensamma geniet och att vi idag finner oss och länge gjort så, i en tid där de nationella målen för vår byggnadsutveckling med 710 000 nya bostäder till 2025 efterfrågar samarbeten. Där dessa är av yttersta nödvändighet för att bygga bra, för miljömässig men även social hållbarhet (Boverket, rapport 2016:18). Men nog är det något annat än just förgångna ideal som föder frågan behövs verkligen arkitekter?


Uppdelning en käpp i hjulet

 

Jag anser problemet komma från oförstånd, från de arbetsmodeller som inte tillåter att våra arbetsprocesser överlappar varandra, men även från bristen av samarbeten redan i utbildningen. Det är sällan hänt att arkitekt, byggnadsingenjör och byggherre möts för att diskutera projekt och den röda tråd som håller ihop dem. Och tänk, vad skulle hända om tex. arkitekt- och byggnadsingenjörsstudenter fick mötas i utbildningen och lära om och av varandra? Uppdelning anser jag vara en käpp i det gemensamma hjul som är vår byggnads- och samhällsutveckling. Att vi inte får möjlighet att höra varandra leder till oförstånd och missförstånd som i sin tur föder tankar som göder frågor om vissa verkligen behövs. Men framför allt, hämmar effektiva samarbeten.

Om vi inte skulle underskatta varandras kunskaper, utan se till att söka förståelse för dem, skulle detta främja insikt i varandras professioner och hjälpa samarbeten att bli effektivare. Detta skulle i sin tur leda till att projekt blir bättre, inte endast resultatmässigt utan även socialt och arbetsmiljömässigt. Det är viktigt att understryka att jag menar uppmana inte endast andra yrkesgrupper inom byggnadsutvecklingen utan självklart även min egen. Detta är ett kollektivt dilemma att komma tillrätta med. Nog är det självklart att det redan finns många som besitter god insikt, men jag anser mig möta undertoner av oförstånd allt för ofta för att hålla mig från att lyfta frågan. Då vi står mitt i vårt enorma samhällsutvecklingsprojekt med hundratusentals nya bostäder anser jag det inte finnas utrymme för den här sortens oförstånd.


Kommunikationsproblem fördyrar

 

Att motverka detta oförstånd ligger delvis på individen men även på våra företag och etablerade arbetsstrukturer där vi jobbar på varsitt hörn och inte möts. Visst kan man som finansiär ur ekonomiskt perspektiv argumentera att det är dyrare att hålla kvar olika yrkesgrupperna i processen under längre tid. Men jag hör ofta om erfarenheter om motsatsen där förseningar och misstag sker p.g.a. misskommunikation mellan yrkesgrupperna, som både drar upp prislappen och försämrar slutprodukten.

Jag ska inte hävda att jag besitter en utstuderad lösning på detta problem, men i frågan om ’vem behövs?’ så skulle jag vilja vända på formuleringen och istället fråga, vem behövs inte? För i vårt samhällsbyggnadsprojekt så spelar alla sin roll, folket, beställaren, byggaren, ingenjören, kommunen, arkitekten etc. och desto bättre vi alla kan samarbeta desto bättre kommer våra projekt att bli, och i sin tur även vårt samhälle.

Vakuum

Jimmy Dahlström

Vem äger egentligen frågan om innovation, utveckling och effektivisering av byggprocessen?

Om jag får raljera lite så om du frågar beställarna fäktar de ofta bort frågan och säger att det där med produktion är en entreprenörsfråga, det får dem lösa. Dessutom, om vi jobbar med att effektivisera deras process, vad tjänar vi på det?

Frågar du entreprenören så är alla förutsättningar alltid så förbannat nya i alla projekt så det är inte lönt. Och skulle vi komma på någon smart idé så lägger den onda beställaren beslag på den och tar hela vinningen.

Hyresrättens vara eller inte vara

Jimmy Dahlström

Jag närvarade i veckan som var på ett spännande möte för oss medlemmar i Stockholms byggnadsförening. Mötet hade förutom inval av nya medlemmar (välkomna föresten) ett intressant tema. Temat handlade om hur en social bostadspolitik i Stockholm kan och kanske bör se ut.

Mycket intressanta diskussioner uppstod men det som lämnade mest intryck på mig var en sak.

Byggbranschen i beräkningarnas tidevarv

Niclas Köhler

Vad har livscykelanalyser, LCA, med en ny geologisk tidsålder att göra? För oss som jobbar med bygg och hållbarhet är det inte så svårt att räkna ut.

Planeten vi bor på befinner sig i den geologiska tidsåldern Antropocen, en epok när mänsklig aktivitet är så omfattande att ett lager av bestående förändringar kommer att kunna utskiljas i jordskorpan om miljontals år.

Dags att leverera lösningar