Meny

Byggindustrins blogg.

Bloggen som speglar hela samhällsbyggnadssektorn.

Värdet av det unika

Det finns ett mantra i byggbranschen som jag har hört så länge jag kan minnas. Ett mantra som återupprepats på ingenjörskontor, byggplatser, högskolor, arkitektbyråer, branschseminarier och i intervjuer med experter.

Varje bygge är unikt.

Så är det. Och det är det som gör vår bransch så spännande. Inte ett bygge är det andra likt. Och det är vi stolta över. Det är olika varje gång. Man vet inte vad som väntar i nästa projekt. I den här branschen är vi problemlösare. Nya tekniska lösningar i varje projekt. Nya konsultkonstellationer. Nya team av entreprenörer och underentreprenörer. Nya relationer med leverantörer. Nya försörjningskedjor. Varje gång. I alla projekt. Inte bara byggnadens utformning är unik. Allt är unikt, i alla avseenden.

Så är det i branschen.

 

Men, jag har funderat en del på det där med det unika.

Är det bra att allt är unikt, alltid?

Är det det våra kunder, dvs bostadsköpare, hyresgäster eller fastighetsägare vill betala för?

Eller tycker våra kunder att det är bättre om vi har utvecklade tekniska plattformar som ger pålitliga lösningar, att vi har etablerade försörjningskedjor som kan leverera på rätt sätt och till rätt totalkostnad, och att vi har etablerade processer som bygger på systematisk erfarenhetsåterföring och hjälper oss att undvika misstag? Kanske tycker våra kunder att det är bättre att vi satsar på utveckling istället för att uppfinna samma hjul gång på gång?

 

Det är en självklarhet att de slutprodukter vi som byggindustri producerar ska ha variation, flexibilitet, skönhet och god funktion för att vi ska skapa samhällsbyggande i världsklass.

- Men det är inte samma sak som att allting, i alla avseenden måste vara unikt i varje projekt.

Jag tror att om vi minskar graden av unicitet i HUR vi arbetar så kan vi leverera bättre, vackrare, mer kvalitativa och funktionella byggnader till lägre kostnader, säkrare och snabbare än idag.

- Det skulle vara unikt!

New York vill lära av Sverige

Jerker Lessing

År 1639 steg Jonas Bronck iland i Amerika och som den förste europé byggde han ett hus i det som skulle komma att bli New York. Jonas kom från Sävsjö i Småland. Och stadsdelen Bronx med sina numera 1,3 miljoner invånare har fått sitt namn ifrån denne modige smålänning.

I dagens New York brottas man med en stor bostadsbrist. Det råder särskild brist på bostäder med prisnivåer som funkar för personer och familjer med vanliga (dvs inte så höga) löner. För att lösa detta har man lanserat ett program med målet att bygga 300.000 nya prisvärda lägenheter till 2026.

Året var 1950

Jimmy Dahlström

Den lilla staden Hagfors i Värmland föds och Sverige erkänner den kommunistiska folkrepubliken Kina. Winston Churchill var brittisk premiärminister. Sveriges befolkningsmängd passerar 7 Miljonersstrecket och medicinalstyrelsen föreslår att skolaga skall förbjudas. Som ni hör var det ett tag sen. Men 1950 var också året då tunnelbanans gröna linje började byggas.

Det är mycket anmärkningsvärt, tunnelbanan har sedan i turordning byggts ut med röda och den blå linjen vilken stod färdig någonstans kring det eminenta året 1985.

1985, det är 33 år sedan, tro mig jag vet.

Är flyget den största utsläppskällan av växthusgaser i Sverige?

Johnny Kellner

Jag sitter på ett flyg från Kiruna till Stockholm och har lite samvetskval när jag skriver detta inlägg eftersom jag nu bidrar till ökade koldioxidutsläpp (CO2). Skulle jag som miljövän i stället tagit tåget? Inte minst med tanke på de hållbarhetsseminarier som jag ofta medverkar i.