Meny

Byggindustrins blogg.

Bloggen som speglar hela samhällsbyggnadssektorn.

Våga ge hållbarhet ett större personligt djup

NCC, hållbar utveckling, Bagarmossen, klimat, hållbarhet, social hållbarhet,
Samtal om hållbar stadsdelsutveckling på Bagarmossen Resilience Centre.
Foto: Elin Dunås

Plötsligt under en temadag om hållbar stadsdelsutveckling fick jag nya perspektiv. Det var en av de där värdefulla och upplyftande stunderna när jag kände att min världsbild förändrades.

Jag har haft en ganska teknisk syn på hållbara städer. Jag har tänkt på hur husens klimatskal påverkar energianvändningen. Funderat på vilken uppvärmning som är mest hållbar.

Tänkt på hur vi kan upphandla för att undvika att byggmaterial innehåller giftiga ämnen. Konstaterat att det både gynnar biologisk mångfald och dagvattenhantering att göra våra städer gröna och lummiga.

Frågan om social hållbarhet tyckte jag naturligtvis var viktig. Självklart ska vi se till att byggnadsarbetare har schysst lön och att arbetsplatserna är olycksfria. Och se till att de material vi importerar tillverkats med miljöansvar och omtanke om de anställda.

Den här typen av resonemang har jag hela tiden fört med mig själv, och med andra, under mina tio år i byggbranschen. Men under kursen Temadag om hållbar stadsdelsutveckling fick social hållbarhet plötsligt ett större känslomässigt djup.

Dagen arrangerades av Susanna Elfors, miljökonsult och doktor i bebyggelseanalys. Hon har tidigare arbetat som konsult i projektet Hållbara Hökarängen och andra stadsdelsutvecklingsprojekt. Nu driver hon Bagarmossen Resilience Centre, ett kontor och samarbete för personer som jobbar med hållbarhet.

Under dagen fick vi lära oss om samarbetsformen Hoffice, en arbetsmetod och ett sätt för frilansar att nätverka genom att jobba hemma hos varandra. Vi fick en orientering i Permakultur som inte bara är en odlingsmetod utan även ett förhållningssätt till jordens resurser.

Kursen gick sedan runt i Bagarmossen, till träffar med bland annat församlingens präst Sara Kjellerhag. Hon kallar sig ekopräst eftersom hon är en av de präster som även arbetar med hållbar utveckling och klimatfrågan.

Vi träffade också Miguel som är anställd av Svenska kyrkan för att ge stöd till Bagarmossens unga. Två gånger i veckan spelar han fotboll med de barn som inte har råd med vanlig fotbollsträning.

Temadagen om hållbar stadsdelsutveckling rymde också samtal med den nya och engagerade chefen för kulturhuset i Bagarmossen, Lena Wolmner. Hon jobbade för fullt med en nystart av verksamheten som ska inkludera och bjuda in även medborgare med utomnordiskt ursprung till olika kulturella evenemang.

Mötena med de här människorna och deras engagemang gick rakt in i mitt hjärta. Plötsligt fick jag en känslomässig insikt: det är ju här som grunden till verklig och långsiktig hållbar utveckling finns. Själva kärnan till den.

Ett hållbart samhälle når vi inte bara med verktyg som teknik, ekonomi, kemi och organisationsteori. Det räcker inte att rösta med plånboken, det vill säga köpa miljömärkta och klimatsmarta varor och tjänster.

För att förändra världen måste fler än präster förändra sina insidor, hur vi tänker och känner. Vi behöver ompröva våra sanningar och vanemönster. Tänka igenom vad som egentligen är värdefullt i livet. Hur vi vill använda vår tid på jorden.

Till att se några avsnitt till på Netflix eller engagera sig några kvällar i en verksamhet som ger andra medborgare stöd? Att flyga ännu en gång till Thailand eller att semestra hemma en sommar och i stället köpa solceller till huset?

Att slita och slänga eller vårda och laga? Att gå från ”jag” eller till ”vi” i nya former av gemenskap?

Samhället behöver en ny våg av omtanke, om människor och om planeten. Även hos oss som jobbar på byggbolag. Och jag tror att vågen är på gång nu. Jag ser det omkring mig bland ungdomar, som har ett mycket starkare engagemang än vi som var ungdomar på 1980-talet.

Jag ser det också bland många av mina kollegor på NCC. De vill vara med och bygga ett mänskligare och mer hållbart samhälle. Människor med de här värderingarna finns säkert på andra byggbolag också.

Så kanske går vi en ny tid till mötes nu. En tid med omtanke om våra medmänniskor och de ekosystem som gör våra liv möjliga. Som Johan Rockström, professor i miljövetenskap, säger:

Det är dags att bli planetskötare.

 

Det är i Haninge det händer

Jimmy Dahlström

Jag har jobbat i samhällsbyggnad i hela mitt liv. Jag älskar den här branschen, även om mina inlägg ibland syftar till att utmana, och ibland, kanske provocera så ska jag vara tydlig med att jag älskar branschen. Det finns massor med utmaningar att hantera, det är vi alla eniga om.  En av de större utmaningarna är att branschen har en tradition av att arbeta under kontrakt som stimulerar konflikt istället för samarbete.

Livspåverkan – i tid och rum

Jerker Lessing

Klimatfrågan och utmaningen att skapa ett hållbart samhälle är några av vår tids största och mest avgörande frågor. Och vi som verkar i samhällsbyggandet berörs starkt av detta. Vår sektor står ju för en betydande andel av de klimatförändrande utsläppen och det vi sysslar med har stor påverkan på de livsmiljöer som skapas.

Många företag har påbörjat resan och utvecklingen mot minskad klimatpåverkan och bättre hållbarhet. Men ändå hör jag ganska ofta uttalanden som ”Jo vi vill ju bygga hållbart och så men våra kunder efterfrågar det inte och är inte beredda att betala för det”.

Brister vid energiberäkningar ger osund konkurrens

Johnny Kellner

När en beställare vid en upphandling av en totalentreprenad har ställt krav på en maximal energianvändning utöver BBR:s krav, måste entreprenören anpassa konstruktionslösningar såsom ytterväggar, tak, fönster, värmeåtervinning efter beställarens energikrav. Om det senare vid energimätning visar att byggnaden inte har uppfyllt beställarens energikrav, så har med andra ord ett lägre anbud tidigare felaktigt antagits med billigare byggtekniska lösningar.