Meny

Byggindustrins blogg.

Bloggen som speglar hela samhällsbyggnadssektorn.

Reflektioner efter klimatförhandlingarna

Nu har det gått några dagar sedan Parisförhandlingarna om klimatet avslutades. Entusiasmen var stor bland delegaterna vilket var förståeligt. Att gå från tidigare ständiga förhandlingsfiaskon till att nå enighet i ett kompromissavtal är onekligen ett stort steg.

Ordet förhandling är dock tveksamt. Går det att förhandla om klimatet? Nej det handlar snarare om att skjuta problemen framför sig med samtidigt vara medveten om konsekvenserna. Men visst är det positivt att världens politiker börjar inse att människan är det enda av däggdjuren som hittills utnyttjat sin intelligens till att självdestruktivt förstöra för sina egna livsbetingelser.

Tillväxt på bekostnad av framtida generationers och naturens livsbetingelser är en mycket tveksam kompassriktning. Vi får hoppas att den nya generationens nationalekonomer inser detta. En intressant reflektion är också att skeptiker och klimatförnekare hittills varit relativt återhållsamma.

”Försvagar avtalet”

I Parisavtalet tydliggörs det tidigare målet om att jordens uppvärmning ska begränsas till två grader. I avtalet står nu att ökningen av den globala medeltemperaturen ska hållas till "klart under" två grader och att ”ansträngningar” ska göras för att begränsa ökningen till 1,5 grader. Men det är sannolikt redan för sent att klara 1,5 graders temperaturhöjning på grund av klimatets tröghet. Redan har temperaturen stigit med 1 grad och ingen kan veta om de mekanismer som finns i avtalstexten kommer att ge önskvärd effekt. 

För att kunna nå ständiga förbättringar krävs det kontrollerbara siffror att jämföra med. I avtalet togs texten som definierar siffror och årtal bort, vilket kraftigt försvagar avtalet. Där står i stället att länderna siktar på att utsläppen ska ha nått sin högsta nivå "så snart som möjligt" och att snabba minskningar ska göras därefter för att nå utsläppsneutralitet under den andra delen av århundradet.

I en icke rättsligt bindande beslutsbilaga till avtalet uppmanas de länder vars klimatplaner går ut 2025 att lämna in nya planer redan till 2020 och fortsätta med det vart femte år. De länder vars planer sträcker sig till 2030 ska uppdatera sina planer 2020 för att därefter lämna in nya vart femte år. Risken är naturligtvis stor att icke rättsligt bindande avtal lätt faller i glömska.

”Lång väg kvar”

Avtalet innehåller ett ramverk för transparens som talar om hur ländernas klimatåtgärder ska rapporteras och granskas. Här ställs hårdare krav på i-länderna jämfört med de minst utvecklade länderna. Utvecklade länder ska bistå med finansiering för utsläppsminskningsåtgärder och anpassning till klimatförändringar i utvecklingsländer. Samtidigt måste världen acceptera att utvecklingsländerna strävan är att komma upp till i-ländernas levnadsstandard. Det är ju bevisligen i-länderna som skapat problemen. För att klara Parisdokumentets mål krävs krafttag inte minst från globalt det privata näringslivet där byggsektorn har ett stort ansvar.

Nu återstår det att se om Parisavtalet som ska träda i kraft 2020 kan ratificeras av de 195 länderna. För det krävs det att minst 55 länder som står för minst 55 procent av de globala utsläppen skriver på. Vi har fortfarande en lång väg kvar innan vi får se ett resultat.

På återseende!

Jimmy Dahlström

Så, detta kanske är de sista raderna jag skriver i denna bloggen. Beslutet om att Byggindustrin ska läggas ned är obeskrivligt tråkigt, och då menar jag inte på grund av någon egocentrisk anledning då jag får mindre utrymme att synas. Jag menar för att branschen tappar ett forum, en plattform för erfarenhetsutbyte, kommunikation och debatt om dåtid, framtid och utveckling.

Nyårslöfte

Jimmy Dahlström

Snart är det dags för nyårslöften. Många av oss sätter orimliga och inte så väl förankrade mål under nyårsfirandet. I bruset av champagne och raketer beslutar vi oss för att nästa år minsann ska bli annorlunda jämfört med föregående.  I många år har vår kära bransch blivit bespottad. Förändringsobenägen heter det. Vi är långt eftersatta i digitalisering. Tröghet i adaption sägs det. Vi har en produktivitet som är decennier efter tillverkningsindustrin. Slöa gubbar skallas.

Digitaliseringen hänger på ledarskapet

Emile Hamon

Inom digitalisering i stort är det enormt mycket som händer, en disruptiv utveckling där – oavsett bransch – företagens förmåga att dra nytta av det nya som erbjuds är helt beroende av ledarskapet.