Meny

Byggindustrins blogg.

Bloggen som speglar hela samhällsbyggnadssektorn.

Olika verkligheter för akademi och industri?

Jag har i mer än tjugo år omväxlande ägnat mig åt arbete i byggindustrin och åt studier och akademiskt arbete. Det har varit oerhört givande att stärka de akademiska studierna med erfarenheter från industrin och på samma sätt utnyttja mina akademiska kunskaper i industriella tillämpningar. Min forskning har varit industrinära och mitt arbete i industrin har varit av utvecklings- och innovationskaraktär. För mig är det en självklarhet att kombinera och integrera det akademiska och industriella arbetet och nyttorna med detta ter sig ganska uppenbar.

Men ibland hör jag kommentarer av karaktären: ”Ja, det är ju bra med forskning men det hjälper ju inte oss som jobbar ute i verkligheten…”.

Och från akademiker hör man ibland kommentarer typ: ”Ute i industrin tänker de ju bara på pengar, inget annat betyder något”.

Det är oftast oskyldiga kommentarer och inte illa menat, men jag tror att det ligger något allvarligt i sådana uttalanden. Jag tycker att det indikerar en syn på att forskning är något verklighetsfrämmande, konstigt och icke-tillämpligt som utövas av en samling nördar som inte förstår industrins förutsättningar. Och att det vidare indikerar en syn på industrin som kortsiktig och ensidigt fokuserad på ekonomiska aspekter, utan intresse att ta till sig av forskningsresultat.

Och som ni förstår, så gillar jag inte dessa tendenser! Jag tror tvärtom att det kan vara ganska skadligt, för både industrin och akademin! Dessutom vet jag att det inte stämmer!

Jag befinner mig just nu i Kalifornien, som gästforskare på Stanford University, mitt i hjärtat av Silicon Valley. Det är en smältdegel av innovationskraft med mängder av kreativa personer som startar, driver och utvecklar företag – ofta med tydlig koppling till universitetet! Stanfords forskare har genom åren tagit emot över 30 Nobelpris och över 6000 företag med ursprung i forskning, utbildning eller samarbete med Stanford har startats i det här området. Det råder ett starkt symbiosförhållande i detta: Utan Stanford hade man inte haft tillgång till välutbildade och kreativa personer och utan företagen hade Stanford inte haft tillgång till fullskaliga tillämpningar, industrikännedom och ekonomiska resurser. Man ser dessutom till att aktivt uppmuntra såväl företagare som studenter och forskare att hela tiden mötas i seminarier, workshops, projektarbeten och samarbeten. Det är en del av det här områdets DNA.

I samhällsbyggandet står vi inför enorma utmaningar, med stort behov av att utveckla produktivitet, kvalitet, hållbarhet och kostnadseffektivitet – för att nämna några. Lyckligtvis är vi också inne i en period av stora satsningar på olika forsknings-, utvecklings-, och innovationsprogram som syftar till att utveckla branschen. Det är alltså lysande förutsättningar för industrins och akademins aktörer att samarbeta och gemensamt bidra till utvecklingen.

Det finns en enorm potential och möjlighet i att utnyttja kunskap, idéer, nytänkande och forskningsresultat för att utveckla, förbättra och stärka samhällsbyggandet!

Men om vi ska lyckas med detta tycker jag att vi ska sluta dela upp oss i ”verkligheten” och akademin och se oss som ett gemensamt utvecklingsteam!

På återseende!

Jimmy Dahlström

Så, detta kanske är de sista raderna jag skriver i denna bloggen. Beslutet om att Byggindustrin ska läggas ned är obeskrivligt tråkigt, och då menar jag inte på grund av någon egocentrisk anledning då jag får mindre utrymme att synas. Jag menar för att branschen tappar ett forum, en plattform för erfarenhetsutbyte, kommunikation och debatt om dåtid, framtid och utveckling.

Nyårslöfte

Jimmy Dahlström

Snart är det dags för nyårslöften. Många av oss sätter orimliga och inte så väl förankrade mål under nyårsfirandet. I bruset av champagne och raketer beslutar vi oss för att nästa år minsann ska bli annorlunda jämfört med föregående.  I många år har vår kära bransch blivit bespottad. Förändringsobenägen heter det. Vi är långt eftersatta i digitalisering. Tröghet i adaption sägs det. Vi har en produktivitet som är decennier efter tillverkningsindustrin. Slöa gubbar skallas.

Digitaliseringen hänger på ledarskapet

Emile Hamon

Inom digitalisering i stort är det enormt mycket som händer, en disruptiv utveckling där – oavsett bransch – företagens förmåga att dra nytta av det nya som erbjuds är helt beroende av ledarskapet.