Meny

Byggindustrins blogg.

Bloggen som speglar hela samhällsbyggnadssektorn.

Engagera mera

Välj en kommun, vilken kommun som helst. Surfa nu in på deras hemsida, klicka vidare till stadsutvecklingssidorna och hitta utan vidare ansträngning en uppsjö av stora ord som beskriver nödvändigheten av medborgarengagemang och vikten av folkets insikter i den hållbara stadsutvecklingen. Ord som jag är övertygad om betyder någonting för de som skrivit dem. Dock måste jag erkänna att jag ofta provoceras av sådan retorik.

Varför? Jo, på grund av hur sällan det konkret beskrivs HUR detta samskapande och engagemang ska gå till. Löftena blir tomma utrop då de inte följs av konkreta och innovativa planer för hur man ska åstadkomma dem.

Något jag anser vara mer problematiskt är när lösningen till HUR nämns som det traditionella samrådet, det som funnits med oss i liknande struktur och metod i årtionden.

Dessa samråd är i bästa fall ett möte där medborgare bjuds in att presenteras ett utvecklingsförslag och sedan får ställa frågor och dela åsikter. I värsta fall är det inte mer än en email-adress till vilken man kan skicka sina tankar.


Hålls för sent

Anledningen till varför dessa samråd är problematiska är för det första att de i nio fall av tio hålls för sent i planeringsprocessen och därav faktiskt inte kan förändra något - alla beslut har redan tagits. De är därav endast en byråkratisk ruta som måste kryssas i. Något som både förleder medborgaren kring dess möjligheter att påverka samtidigt som det skadar förtroendet för medborgarengagemang som demokratisk kanal. Samråden kan i dessa sammanhang då endast registrera åsikter och enbart med lite tur leva upp till deltagarnas förhoppningar. Dessa råd borde då kallas någonting annat, informationsträffar kanske?

Samråd, ordet betyder enligt SAOL, Svenska Akademiens Ordlista över­läggning för att enas om gemensamt handlande.

De som känner mig vet hur jag brinner för medborgarengagemang och hur jag gärna beskriver varför dagens samråd inte lever upp till dess potential, detta i detalj med många målande exempel. Dock skulle den texten sträcka sig långt över den föredragna teckensiffran acceptabel för ett blogginlägg. Därför begränsar jag mig till att kort nämna en av de aspekter som gör dem ineffektiva; avsaknaden av genuin ansträngning för att uppnå bred inkludering.


Få deltar

Det är en väldigt liten del av befolkningen som deltar i samråd, statistiskt sett så är deltagarna i kommunala samråd till störst del akademiskt utbildade äldre vita män, en grupp som inte representerar samhällets samlade åsikter. Jag har ofta mött åsikten att anledningen till det klena deltagandet har att göra med generell avsaknad av intresse kring engagemang i stadsutvecklingsfrågor. Mina erfarenheter säger annorlunda. Både i mitt nuvarande arbete med Neighbourhood Planning (https://youtu.be/SvAHhrKNVt0) i London och genom mitt master-arbete i arkitektur som handlade just om demokratisering av stadsplaneringsprocessen, så har jag överraskats av människors vilja och förmåga att tycka till och påverka. Detta då ärliga chanser getts. För det är det som är grejen, den ärliga chansen och metoderna som skapar den.


Livspusslen måste övervägas

Idag jobbar vi så olika tider, har så snäva livspussel och försöker dagligen att ta oss i mål vad gäller allt samhället, familjen och karriären kräver av oss. Detta måste övervägas då vi vill uppnå produktivt medborgarengagemang. För att åstadkomma genuina resultat så måste engagemanget tas till målgruppen på ett enkelt och inbjudande sätt. Vi ska sluta förvänta oss att föräldrar ska offra en kväll med sina barn och att skiftarbetare ska hålla sig vakna för att ta sig ned till kommunhuset kl. 17.00 på en tisdag för att delge sina åsikter kring projekt som det redan tagits beslut om.

För att verkligen kunna uppnå en inkluderande och medborgarengagerad stadsutveckling så måste vi sluta prata och börja göra, vilket i kort betyder att de institutioner och företag som verkligen vill bidra till mer demokratisk stadsutveckling måste avsätta tid och pengar för forskning av nya metoder som verkligen når ut till målgrupperna och möjliggör deltagande på konstruktiva och produktiva sätt.  Några har redan börjat, men fler borde följa efter.

New York vill lära av Sverige

Jerker Lessing

År 1639 steg Jonas Bronck iland i Amerika och som den förste europé byggde han ett hus i det som skulle komma att bli New York. Jonas kom från Sävsjö i Småland. Och stadsdelen Bronx med sina numera 1,3 miljoner invånare har fått sitt namn ifrån denne modige smålänning.

I dagens New York brottas man med en stor bostadsbrist. Det råder särskild brist på bostäder med prisnivåer som funkar för personer och familjer med vanliga (dvs inte så höga) löner. För att lösa detta har man lanserat ett program med målet att bygga 300.000 nya prisvärda lägenheter till 2026.

Året var 1950

Jimmy Dahlström

Den lilla staden Hagfors i Värmland föds och Sverige erkänner den kommunistiska folkrepubliken Kina. Winston Churchill var brittisk premiärminister. Sveriges befolkningsmängd passerar 7 Miljonersstrecket och medicinalstyrelsen föreslår att skolaga skall förbjudas. Som ni hör var det ett tag sen. Men 1950 var också året då tunnelbanans gröna linje började byggas.

Det är mycket anmärkningsvärt, tunnelbanan har sedan i turordning byggts ut med röda och den blå linjen vilken stod färdig någonstans kring det eminenta året 1985.

1985, det är 33 år sedan, tro mig jag vet.

Är flyget den största utsläppskällan av växthusgaser i Sverige?

Johnny Kellner

Jag sitter på ett flyg från Kiruna till Stockholm och har lite samvetskval när jag skriver detta inlägg eftersom jag nu bidrar till ökade koldioxidutsläpp (CO2). Skulle jag som miljövän i stället tagit tåget? Inte minst med tanke på de hållbarhetsseminarier som jag ofta medverkar i.