Meny

Universitet – eller opium för folket?

Universitet – eller opium för folket?

En vardaglig scen i väntan på buss eller tunnelbana: Du greppar din Iphone eller Samsung i fickan, tar fram den och tittar. Mejl, twitter, facebook eller kanske texten till King Lear av Shakespeare från Ibook – allt är tillgängligt. Du  lyssnar redan  på nyheterna eller favoritmusiken från Spotify eller Itunes. Apple har givit oss alla ett fantastiskt verktyg i  Iphone.

Nu har vi levt i ett halvt decennium med detta praktiska multiverktyg – en digital, intellektuell motsvarighet till den schweiziska armékniven – som ger telefon, musik, bilder, video, tv, mejl, kamera och obegränsad tillgång till internet på ett barnsligt enkelt sätt. Appstore är nyckeln till låset. Väl inne öppnar sig världen.

Hur klarade vi oss egentligen före 2007-2008 när Iphone kom till Sverige?

Faktiskt helt utmärkt, även om många av oss glömt det vid det här laget. Vi läste böcker, tidningar, lyssnade på musik, såg videoklipp och allt annat. Mejlen var aldrig långt borta.

Alla vet att det är Steve Jobs som är mannen bakom Iphone liksom av Macen, Ipod, Itunes, Appstore och rader av banbrytande innovationer. Men det finns mer att lära om honom. Inte minst om lärandet självt och om hur sann kreativitet fungerar.

För den nyfikne är Iphone den bästa starten i studiet av kreativiteten och lärandet som process.

Denna smartphonens smartphone är som en spegelbild av Steve Jobs eget liv, hans flummigare hippiedagar, Indienresa, tekniknördande, fanatiska vegetarism med äpplen som enda föda, drogexperiment och seriösa sökande efter spetskunskaper han kunde ha nytta av. Han sökte både brett och djupt. När han hittade något av intresse, kalligrafi, Bauhausestetik, dataprogrammering (tidigt 70-tal) fanns det knappast något slut på hur djupt han var villig att gå.

Jobs adoptivföräldrar hade sparat och slitit i alla år för att kunna bekosta sonens studier på ett toppuniversitet. Men Jobs tog inga betyg, följde inga läroplaner, valde själv att fördjupa sig i otaliga ämnen. Med spets inom teknik, vissa naturvetenskaper och estetiska ämnen. Och han skapade sig en bild av ett nära släktskap mellan teknik och kultur.

Walter Isaacson, författaren till biografin över Steve Jobs, skriver att det inte var Jobs intelligens som var hans främsta styrka.

I stället var det hans kompromisslöshet, hans kreativa instinkter, förmågan att fånga in andra människor i ett spänningsfält där allt tycktes möjligt att genomföra. Ofta mot alla odds. Och alltid, alltid i en form där produktens design var överordnad och tekniken, hur banbrytande den än var, tvingades underordna sig formen, estetiken.

Människor som stod honom nära i många år beskriver det som Jobs magiska tänkande. Han bortsåg från världen som den är – med alla begränsningar och kompromisser – för en annan värld, en idealisk värld där allt alltid är möjligt.

Det som hände de flesta som jobbade med  honom, var att man fångades in av hans verklighetsförvrängning och satte i gång att förverkliga det omöjliga. Isaacson kallar denna besatthet genialitet.

IPhonen liksom iPaden är kanske de två främsta exemplen på Jobs estetik i kombination med bnbrytande teknik. Förutom allt den smarta telefonen kan åsyadkomma som kraftfull dator och kommunikatör, är det en stilren (app)-arat i ett stycke. Osynliga yttre knappar, resten i en futuristisk, stram, lagom tung och samtidigt kraftfullt verktyg att öppna verkliga och inbillade världar med.

Som användare kan man göra med Iphonens alla möjligheter som Steve Jobs själv gjorde i början av sitt helt analoga vuxenliv i början av hans karriär. Välj att behandla allt du kommer i kontakt med som ett enda  universitet. Där kunskap läggs till kunskap och rustar oss för ett liv i kreativitet.

Samtidigt ger oss Iphonen hela tiden den andra möjligheten: att använda Iphonen till förströelse, underhållning, youtubepärlor, mer eller mindre lärorika spel, socialt chattande på twitter, facebook, pinterest eller ett maniskt rensande av diverse mejlboxar. Inget ont i det. Det är som livet självt.

Själv lutar jag mest åt det första alternativet. Ett exempel: Det pedagogiska geniet Salman Khan kan lära dej eller vem som helst algebra och matematik upp på högskolenivå – som hobbyprojekt eller mer seriöst för karriärens skull. I appstore finns mer än halvdussinet appar till den amerikanska matematikrevolutionen som Khan Academy dragit i gång.

När jag tittar nyfiket på mina medtrafikanter, så koncentrerade på sina älskade mobiler, funderar jag alltid. Khan Academy eller Farmville?